En heter Sandra. Två andra heter Sara.
Och de är nakna som jag tänkt att de ska vara.
Knip ihop era ben eller sära era skinkor.
NI kommer att få men, undergivna skinkor.
Blygdläppar små i solens strålar smekas få.
Springor så lena och varma. Samvetet, der larma.
Er ålder är inget viktigt. Inget att nämna här.
Huvudsaken är att ni har benen i sär.
Jag vill se den skatt ni mellan benen i sär.
Jag vill veta var jag min sädesvätska tömmer.
Fattar ni ej poängen, när ni ligger nakna på ängen.
Jag vet att ni har ont och därför tillåts kvida.
Jävligt tur för er att ni ej kan bli gravida.*
Flicka rar som inga bekymmer har.
O, om du kunde stanna kvar.
Jag har inte valt att få födas.
Och jag vägrar att ta livet av mig eller dödas.
Jag kan inte rå för vad jag känner och tänker.
Och alla dessa fantasier som ni flickor skänker.
Jag tänker på brott och jag tänker på straff
Och jag tänker mig ditt blod istället för vin i en karaff.
Det ena leder till andra på den ödesdigra väg jag vandra.
Vi sitter och dricker och du lägger dig ikull.
Jag känner mig berusad, fast du är oskuldsfull.
Jag ser dina bröstvårtor mot toppens tunna tyg.
Jag önskar jag var modig och ej så satans blyg.
Vill ta på dig, vill dig ömt beröra.
Är rädd att bara förstöra.
Klä av dig nu! Inget fär dig skärma!
Mina fingertoppar skall dig värma.
När jag bli farlig (vanlig), när ska jag bli bra?
När ska de ljuva flickorna från mitt sinne dra?
De kommer nog att stanna tills dagen då jag dör.
De kommer nog att sjunga i min begravningskör.