Jag ser ett öde vindomsusat träd Barken murken och rutten stam, sönderslitna rötter Jag skönjer de färglösa löven alla, Mot marken långsamt de falla Vittrandes bort... Rotändars oändliga djup har upptäckts Och åldrat ögas vakan uppväckts Då ytans skal över intet möter sin dom Står askan elddränkt i flammors blom Det stormar ovan från Hräsvelgrs vingslag - draken gnager under jord Väsen och vilddjur på kvistarna tär och Grafvitnirs barn äro många Till höjder av dött stoff är världen nu bliven, åter tornar mäkta den förglömda otiden "Mims söner leka och slutödet tändes vid Gjallarhornets ljud, det genomträngande Då skälver Yggdrasils ask, där den står, urträdet jämrar sig, jätten blir lös" Ginnregins andedräkt sätter makterna i låga Valan i talan om de dvalandes förmåga Stammen ojordar likt ofruktbar säd Förkolnat och rotvällt ligger livets och rikens träd Jag skådar ett dött och fallet träd, brunnet och begravt i aska Jag ser dunklets drake från Nidafjäll, bär sargade lik i örnaklor En bevingad skugga över karga slätten Ödelagt...