I Stockholm går ännu debattvågor höga
Fastän man i stadshuset tagit beslut
Då såna processer är synnerligen tröga
Kan borgarrådet äntligen pusta ut
Men i innerstans subventionerade hyresrätter
Där dunkar man ilsket sina nävar i bord
Och författar i vrede de ilskna pamfletter
Där man knappast heller skräder sina ord
Vad är det som får dem att vredgas och skriva
Att känna sån ilska, sånt hat och sån sorg
Det är för att staden bestämt man ska riva
En sliten trafikplats vid Södermalmstorg
Man jämför den gärna med Klarakvarteren
Men ser ej att Slussen är ett barn av samma tid
Att bygget var en del av den "citysanering"
Mot vilken man fordom stod upp och tog strid
Men säga vad man vill om Slussendebatten
Det finns värre saker som sker runtomkring
Hur skatter går in i den eviga natten
För att makthavare ej förstår någonting
Jag tänker på Solna, på Råsunda stadion
Där gnaget har spelat sen nittonhundratrettisju
Och landslaget även, men nu hör jag på radion
Att man ämnar riva denna helgedom nu
Det är pamparna i Solna och i förbundet som fattat
Beslut, fast det saknas publikunderlag,
Om ett skrytbygge - en process som man rattat
Med mutor och mygel intill denna dag
Och fast det är fansen som förväntas betala
Sattes spaden i jorden utan att man frågat oss
Inför fullbordat faktum först fick vi tala
Och då var Råsunda för dyrt för att köpas loss.
Hur det kunnat bli så här är mig en gåta
Men en sak i sammanhanget vet jag rätt väl
Att när dagen är inne kommer vuxna män gråta
När skoporna tar betongen där vi lagt ned vår själ
Det kommer att bli svårt att hålla ögonen torra
Det är det redan nu när dessa rader skrivs
Värst blir det när maskinerna närmar sig Norra.
Vem bryr sig om Slussen, när Råsunda rivs!