Det hela började en vanlig kväll
I hemmets lugna härd
Jag satt i min fåtölj
Och såg på vetenskapens värld
Och det handlade om rymdens
Allehanda skrot och korn
Som flög i sina riktningar
Med risk för kollision
Och jag kände kalla kårar
Ila upp och ner min rygg
Och plötsligt blev jag hispig
Fast jag förut varigt trygg
För tänk om en sån sten
Från rymden bröt vår atmosfär
Teoretiskt skulle den sen
Kunna krascha precis
Här
Säg har ni nånsin tänkt
På att vår egen planet
Kan träffas mycket plötsliga
Av en Domedagskomet?
Så jag byggde mig en bunker
Fyra meter under jord
Med radio, fotogen
Med gin och tonic, stol och bord
En kraftig konstruktion
Byggd av trä, betong och torv
Med ett livstidslager
Fyllt av konserverad pilsnerkorv
Och jag lyssna på min radio
Med spänning varje dag
Med svett droppar i pannan
Och med snabba hjärte slag
Och jag varna mina grannar
När jag gick omkring i byn
Om eld klotet som skulle
Komma fallande från skyn
Hörrö Johanson
Vem bryr sig om ett nymålat staket?
Imorgon kanske landar här
En Domedagskomet
Sen lät jag håret växa
Och jag textade lakat
Jag uppmanade folk
Att gräva hål och hamstra mat
Jag ringde till programmet
Karlavagnen gång på gång
Och berättade i radion
Om jordens undergång
Jag ville sprida budskapet
Och banken gav ett lån
Så jag köpte mig en lastbil
Och en högljudd megafon
Jag åkte runt i trakten
Och predika i min lur
Om rymdens alla stora stenars elaka natur
Och kanske är det utomjordingarnas hemlighet
Ja kanske är det dom
Som sent en Domedagskomet
Och så en dag i bunkern
Hördes dunk och brak med mer
Och jag var säker på att
En komet hatt slagit ner
Jag öppnar sakta dörren
Tittar ut ur mitt skal
Och där stod fyra sköterskor
Från Säters hospital
Nu sitter jag med vita kläder i en reglad cell
Och tittar upp mot himlen
Genom fönstret varje kväll
Och jag pratar med en doktor här
Som värkar trött och tärd
Han ger mig piller
Och förbannar vetenskapens värld
Och här finns många kompisar
Till doktorns förtret
Här väntar vi tillsammans
På en Domedagskomet