Han föddes vid Lasso, där löjorna stimma
I vågor, som glittra likt pärlor och vin
Han kom i det gulaste månljusets timma
Till stränder, där ängsgräset blommar som lin
Han döptes av vinden, som for genom gräset
Till "Sizzi av Lasso" av springarnas ätt
Men kallades hare av folket på näset
Och dömdes till döden av jägarnas rätt
Och dagögat, höken, såg skarpt där neröver
Det rör sig, det prasslar i strandlinjens blom
Jag seglar väl ner när ett mål jag behöver
Jag skjuter – det kan ej bli värre än bom!
Och nattögat, räven, gick fram och gick åter
Kan undra var Sizzi i kväll håller till?
Kan undra om liten går vilse och gråter
Han kan dock få sällskap i natt om han vill
Men Sizzi gick glad genom ängar och hagar
Och gömde sig djupt in i Råmyra skog
Och bort flögo sommarens rosiga dagar
Och Sizzi fick leva, förunderligt nog
Och vintern slog bro mellan stränder och öar
Där lövskogens grönska låg vissnad och strödd
Och vit över skogar på infrusna öar
Och vit över ängen, där Sizzi var född
Då travade döden en dag genom skogen
Med herregårdskoppel och blanka gevär
Och jakten tog fart uppåt Hanbergaskogen
Och gick nedåt Lasso och stannade där
Där hörde vi ekot av smällarna sjunga
Kring Lasso, kring dalen och skogen och sjön
Där fick han ett skott genom flåsande lunga
Och blodet rann rött på den gnistrande snön
Vid Lasso, där isarna råmande brista
Vid foten av Kvarnklintens vissnade fur
Där tumlade Sizzi omkring i det sista
Där stannade drevet, där blåstes i lur