En lövsal som mången man lura Den, så fager om dagen Ett osäkert stråk att färdas på Där rötterna får liv under natten Ett dödligt stråt där män låter sig luras Av de väsen som snåren döljer Allt är så livligt vid månens timma Men ordkarg och fager i solens sken Och stigen den kallar... Den fasa som upplevs kan ingen förtälja Ingen någonsin kan Har man en gång entrat den platsen är vägen ut marig som få Himlavalvet brinner Stjärnor som guidar Naturen kan dig ut lotsa Ifrån ödets stig Intet vetande, karska ting Som genom lunden vankar Må finna sig slukade För evig tid avskilda Nedom den kolsvarta mullen Vakar vättar och dunkelandar Råets hänförande sång återskallas mellan multna stammar En lövsal som mången man lura Den, så fager om dagen Himlavalvet brinner Stjärnor som guidar Naturen kan dig ut lotsa Ifrån ödets stig Den lömska, dunkla lövsal Förtiger om nattens skådespel När jag ensammen vandrar På denna ödets stig