Mona satt och målade tavlor Ja, hon målar varenda dag Hon hade läst någonstans att fabriken skulle stänga Nu målar hon en spökstad Sådana där bollar av gräs som hon bara ser på film Blåser in över våta gator Mona, Mona Ett tåg rullar in på perrongen Ja hon har livlig fantasi För det här är en stad som ingen besökt Ingen har ens åkt förbi För att få till allt det där gråa behövs mer tid Mer talang och mer magi Mona, Mona Hon låtsas att det ringer på dörren Och fixar till sig så gott det går Hon låtsas att någon hade vägarna förbi Och bara ville kolla hur hon mår Hon för en dialog ut i ingenting Med en vän hon inte sett sedan skolan Mona, Mona Det faller ett kallt regn över hennes barndomshem Det är i alla fall det hon hoppas Det dränker nuet och dåtiden Och allt som borde varit på låtsas Har det varit för sent hela livet Eller blev det för sent igår? Hon har aldrig haft någon aning Om allt sådant som folk liksom bara förstår Hon tittar på sin tavla, ja den var väl klar där Hon kan aldrig riktigt fånga hur vackert allting är Mona, Mona Mona, Mona