Susanne har hittat till sprickan längst ned på en vägg I huset hon köpte med Mats för sex veckor sedan Det är inget någon skulle märka, det är ingenting man kan se Men för Susanne kan hela skiten lika gärna brinna ner Nu ligger hon vaken och hoppas på krig Att vara tvungen att fly, att inte ha några alternativ Att bli lämnad för vinden på en medelhavsstrand Att alltid vara på väg och att aldrig komma fram Det finns en sång hon tycker om Att sjunga på ibland En sång hon tror att hon skrivit själv En sång ingen annan kan Hon sjunger Kärlek är ett främmande land Kärlek är ruiner, en stad som står i brand Vill du följa med, ta min hand Kärlek är ett främmande land