Där som sädesfälten böja sig för vinden Och där mörktgrön granskog lyser bakom dem, Står den röda lilla stugan invid grinden Som i forna tider var mitt barndomshem. Det var sol och sommar över gröna hagar När som artonåring jag därhemma var. Och de minnen som står kvar från dessa dagar är de bästa och de vackraste jag har. Ifrån landet uti väster tanken glider Hem till kära gamla Sverige då och då. Fast sen dess har svunnit många, långa tider Barndomshemmet har jag aldrig glömt ändå. Jag är gammal nu och lever blott på minnet Av mitt hem och mina vackra drömmars land. Vad som fordom bruka fängsla barndomssinnet Står så livligt för min inre syn ibland. Uti hemmet fick jag allt vad jag begärde Jag förstod det kanske ej förr'n jag blev stor. Och föräldrarna mig livets goda lärde. Nu de äro borta både far och mor. Ifrån landet uti väster tanken glider Hem till kära gamla Sverige då och då. Fast sen dess har svunnit många, långa tider Barndomshemmet har jag aldrig glömt ändå. Ifrån landet uti väster tanken glider Hem till kära gamla Sverige då och då. Fast sen dess har svunnit många, långa tider barndomshemmet har jag aldrig glömt ändå. Barndomshemmet har jag aldrig glömt ändå.