Du lindar av olvon en midsommarkrans Och hänger den om ditt hår. Du skrattar åt mångubbens benvita glans, Som högt över tallen står. I natt skall du dansa vid Svartrama tjärn I långdans, i språngdans på glödande järn. I natt är du bjuden av dimman till dans, Där Ull-Stina, Kull-Lina går. Nu tager du månen från Blåbergets kam Att ge dig en glorias sken. Och ynglen som avlas i gölarnas slam Blir fålar på flygande ben. Nu far du till Mosslinda, Mosslunda mor, Där Ull-Stina, Kull-Lina, Gull-Fina bor. I natt skall du somna vid Svartrama damm Där natten och mossan är len. I natt skall du somna vid Svartrama damm Där natten och mossan är len.