Minns ej, men var det du som sa: "Alla är darar utom du och jag Vi får inte stanna har, vi måste ge oss av"? "Vi snor en bil, åker söderut, om vi stannar här – ja, då är vi slut" Jag stammade och sa: "Är det rätt beslut?" Ja, du målade allt i svart och vitt Och jag blev rädd och du blev den jag aldrig fick Du var den som jag har saknat, ett skolfoto från Husby -87 Du var den som jag har saknat, en kort romans från en tid som suddats ut Du var den som jag saknat Hösten -88 var vi där igen, våfflat hår och din blus så spänd Tänk att bara få knäppa upp den Du sa: "Köpenhamn har en annan puls, där kan man leva utan skuld Ja, där får man göra som man vill" Och du tog mina händer over din kropp Och du sa att vi skulle uppleva allt Bara kom och följ med, vi sticker från stan Vi kommer aldrig mer tillbaks Du var den som jag har saknat, ett skolfoto från Husby -87 Du var den som jag har saknat, en kort romans från en tid som suddats ut Du var den som jag saknat ♪ Du var den som jag har saknat, ett skolfoto från Husby -87 Ja, du var den som jag har saknat, en kort romans från en tid som suddats ut Och du tog mina hander over din kropp Och du sa att vi skulle uppleva allt Bara kom och följ med, vi sticker från stan Vi kommer aldrig mer tillbaks Du var den som jag har saknat (du var den jag saknat) Jag såg dig igen på centralstationen Med en Ica-kasse och en cigg i mun Jag tog mina barn och gick därifrån