Jag känner en runkande spårvagnschaufför
I hjärtat utav Göteborg
Han runkar sin balle allt medan han kör
Sin spårvagn på gator och torg
Han rattar sin spårvagn med ackuratess
Med kuken i ett säkert grepp
Han runkar och spårvagnen svajar i takt
Precis som ett gungande skepp
Han har kört sin spårvagn sen trettiotre
Av monotonin blev han sjuk
Då fick han en verkligt fantastisk idé
Han började runka sin kuk
Nu går ryktet på snabba vingar i stan
Att boten mot melankoli
Är att åka spårvagn tre gånger om dan
Och ägna sig åt onani
Vår förare gapar och fiser och rapar
Och slår kuken i vagnens plåt
Och tanterna dundrar och stirrar och undrar
"Hur fan männska bär du dig åt?"
Då säger han fromt med ett milt leende
Och solsken i sin blåa blick
"Det finns inget som är så avslappnande
Som att långsamt runka sin pick"
Ibland tar han helt andra linjer än han ska
Och känner sig lycklig och fri
Och runkar och sprutar på nunnor och snutar
Och andra som han kör förbi
Då skriker de ilsket med lågande blick:
"Vad gör du, din jävla filur?"
Men han säger stillsamt att runka sin pick
är en del av mänskans natur
Så staden fick tillsätta en kommission
Som skulle få honom på knä
Och snutarna rusade in i hans vagn
Och skrek att "Nu kommer du med!"
Men han la in handbromsen och reste sig
Och tiden, den tycktes stå still
Så dängde han kuken i väggen och sa:
"Jag runkar så mycket jag vill!" Öh!
Så än finns en runkande spårvagnschaufför
I hjärtat utav Göteborg
Det är alltid fullt i den spårvagn han kör
På stans alla gator och torg
Och knegare och kommunaltjänstemän
De runkar så kukarna blö'r
Och snuten har pådrag med blåljuset på
Så resan ska gå som sig bör
För alla ska se vem som kör
Vår runkande spårvagnschaufför!