Jag har köpt en saxofon av en släkting som är stor som en husvagn Jag gick hem och skulle se om jag kunde spela på saxofonen Och jag blåste som en tjur, men det hände ingenting Så jag rynkade på mina ögonbryn Men så hände sig som så, jag fick fram två toner Och jag kom ju nästan i extas Och jag blåste på som fan, hela natten, hela dan – allt på saxen Då kom grannarna in och frågade om jag hade gallsten Då blev jag så jävla arg, så jag tog min saxofon Och slängde den i väggen med ett brak Sen så sprang jag iväg till min släktings kåk För att ge honom en jävla omgång Och han sprang som en idiot, där på sin stora fot För han hade förlorat den andra i kriget Han var vältränad han, så han hann liksom undan Och jag kom efter och började att flåsa Åh, saxofonen! Är det lättaste inschtromentet, ja! Sen så gick jag hem igen och tog fram min saxofon och börja tuta Då så hördes det ett brak ifrån dörren till min lägenhet utanför Jag gick dit och öppnade och fick se uppretade grannar Som stod där med varsin stor knölpåk Och de rusade in och börja slå mig i skallen Så jag fann för gott att retirera en liten bit Och jag sprang som en idiot, där på min stora fot För den andra hade fastnat i saxofonen Och jag sprang som själve fan, över stock och över sten Grannarna, de flåsade mig i nacken Åh, saxofonen! Är det lättaste inschtromentet, ja! Jodå!