En gång för längesen så hade jag en konstig dröm Jag satt i Kungsträdgården och min vänstra fot var öm Och jag kände jag Mådde inte bra Då fick jag se ett par jag tyckte att jag sett nånstans Och han var lite långhårig och hon bar hästasvans Och de sa till mig Vi ska visa dig Hur staden, den ser ut från våran limousin De verkade så schyssta så jag hoppade in Det var knugen, Silvia och jag Det var knugen, Silvia och jag Fastän det var längesen så minns jag tydligt än idag Det var knugen, Silvia och jag Vi åkte upp mot slussen, där var det ett jävla liv Det stod en doktor där som sålde medicin mot HIV Och den funkade Om man runkade Och knugen hade fixat så att så att allas lön var stor Och folket jublade när vi igenom staden for Det var skoj och glam Där vi svepte fram Sen sade Silvia till knugen: "Jag tror nog Att det är dags att gå på någon trevlig krog" Det var knugen, Silvia och jag Det var knugen, Silvia och jag När Silvia såg milt på mig så rös jag av behag Det var knugen, Silvia och jag Alla drömmer vi om nån som räddar oss från nöden Tron på gudar bottnar i vår rädsla inför döden Många tror på Jesus, andra tror på Allah Eller knugen, Silvia och jag Eller knugen, Silvia och jag