Fallen är ormen, ned i djupet rämnad Fjättrad i bojor smidda av eget hat Yngel avlade ur dess etter På blodiga vingar fallna Reningens eld flammar Över land och hav Regnet faller över Midgård, etter spolas bort Sköljer heliga stenar, renar lundars mark Solens strålar väcker liv i hjärtats ärrade mull Den falnande glöden Flammar åter upp Reningens eld Brinner över land och hav I var man och kvinnas själ En renande eld Åter står vi här, vid trädets fot Lundar och salar i sin forna prakt Äring och fred, starka band Gråbens följe vandrar åter I stilla natt Reningens eld Brinner över land och hav I var man och kvinnas själ En renande eld Reningens eld Brinner över land och hav I var man och kvinnas själ En renande eld