Ve, ve, ve Ve, ve, ve Ve, ve, ve Dödsfärd! Jag vaknade i urmörker Inget ljus, ingen sol jag såg Kände en luft, kall mot min kind Jag steg, mot stjärnor jag steg Mitt skepp av nagel och tand Segel av död mans hår Roddare från krigsgravar Män av dödens yrke Min sista segling över kolsvart hav Nu eka min sång mina sista ord Över stormar, över glaciärens vidd I morgonrodnad och aftonstund Från fjärran lät en vinande vind, ett sus Och en sång ur rymdens ändlösa brus Ve, ve, ve Ve, ve, ve Dödsfärd! I fjärran jag skådat en eld Mot den nu likskeppet styr Nagelfar ej välta Inget segel spricka, bortom stjärnornas ljus Omvälvd av sång ur dödens kör Från springor de stiga bland mörka berg Jag såg en skog och en brinnande härd Där fann jag mitt hem i skuggornas värld Från fjärran lät en vinande vind, ett sus Och en sång ur rymdens ändlösa brus Ve, ve, ve Ve, ve, ve Dödsfärd!