I vinden viskar dödens stämma Onda stjärnor på himmelen stirra Bland furor eka ett isande skrik Urskogens klor i nattlig sky Ur rymdens svarta djup Ur rymdens svarta djup Fem fot svart stål han i sina nävar klämmer En svart skugga från jordens djupaste hål Långa öron och knivskarpa horn Under brynen glöda två illröda kol Nu lyfts svärdet mot himmelens rand Syndastålet nu frysa luft till is Nu livlösa förbli var man, var kvinna Domen falla och tystnad härska O, rymdens svarta djup O, rymdens svarta djup Nu lyfts svärdet mot himmelens rand Syndastålet nu frysa luft till is Nu livlösa förbli var man, var kvinna Domen falla och tystnad härska O, rymdens svarta djup O, rymdens svarta djup