Du sjunger oss sånger att sorg är kort Låtsas trösta när sol går ner Men hav dina visors buller bort Jag orkar ej höra dem mer Jag orkar ej höra dem mer Du liv, vad du ändå är ensamt armt Mot den dröm vi drömde om dig Och dock ha vi älskande ärligt och varmt Sått rosor vid villande stig Sått rosor, sått med vår bäste vän Att vattnas av dalarnas dagg Men gingo en höstdag den vägen igen Och blödde av nässlor och tagg Du sjunger oss sånger att sorg är kort Låtsas trösta när sol går ner Men hav dina visors buller bort Jag orkar ej höra dem mer Jag orkar ej höra dem mer Du liv, vad du ändå är ensamt långt När du växer i skuggans ljus När knopparna torka och hava det trångt Bland kullar av sollöst grus Du sjunger oss sånger att sorg är kort Låtsas trösta när sol går ner Men hav dina visors buller bort Jag orkar ej höra dem mer Jag orkar ej höra dem mer Du sjunger oss sånger att sorg är kort Låtsas trösta när sol går ner Men hav dina visors buller bort Jag orkar ej höra dem mer Jag orkar ej höra dem mer