Det var en helt vanlig dag, ungefär som den här Och det började redan på morgonen när Vi såg en annons om en schysst saxofon Sen blev det en tripp till så långt hemifrån Vi tog blå linjen nere från Fridhemsplan Det kändes som om det tog minst halva dan Och när vi väl kom fram och klev av vid perrongen Så klingade sången: Åh, åh Tre gringos, tre gringos, ah-ha-ha I förortsdjungeln, i djungeln, ah-ha-ha I förortsdjungeln Vi hade hamnat någonstans där vi kände oss lost Fast det fanns både Konsum, McDonalds och post Det var konstiga människor i lustiga kläder Och nästan som om det vart varmare väder Som främlingar var vi i främmande land Skeppsbrutna, vilse på främmande strand Alla stirrade på oss och för andra gången Så hörde vi sången: Åh, åh Tre gringos, tre gringos, ah-ha-ha I förortsdjungeln, i djungeln, ah-ha-ha I förortsdjungeln Vi såg på varandra och sa: "Har vi åkt fel?" men adressen var rätt Så vi gick fram till det hus där det var Allt var så nytt, men ändå bekant på något sätt Vi gick upp, ringde på och nån öppnade strax "Excuse me, is this where we can buy a sax?" Han plockade fram den och där på balkongen Så lira' han sången: ♪ Åh, åh Tre gringos, tre gringos, ah-ha-ha I förortsdjungeln, i djungeln, ah-ha-ha I förortsdjungeln Tre gringos