Det var Blue-Bird av hull
Det var Blue-Bird en brigg
Som med sviktande stumpar sod på
Över soten i snöstorm med nedisad rigg
Skälva julafton sjuttiotvå
Surra svensken till rors han kan drejja en spak
Ropar skepparn', Alright boys, lös av
Och Karl Stranne från smögen blev surrad till rors
På Blue-Bird som var dömd att bli vrak
Han fick hollefyrsblänk
Fast av snöglopp och stänk
Han stod halvblid
Han fick den i lo
Och i lä
Där låg Smögen
Hans hem där hans mor
Just fått brevet från Middelsborgh
Nå vad säjer du Karl, går hon klar
Nej, kapten
Vi får blossa
För här är det slut
Vi har Hollö om styrbord och Brott strags i lä
Ut med ankarna, båtarna ut!
Men hon red inte opp och hon fick ett par brott som tog båten
De hade gjort klar
Jag tror nog, sa Karl Stranne
Att far min har gått ut emot oss
Jag litar på far
Båt i lä
Båt i lä
Det är far det är vi
Det är farn min från smögen
Hallå!
Båt i lä
Sjöng han ut
De är här
Jumpa i
Alle man, vi blir bärjade då
Det var Stranne den ädre
En viking
En örn
Som på Julafton sjuttiotvå
Tog sitt renade brännvin
Från vinskåpets hörn
För att bjuda de skeppsbrutna på
Hur var namnet på skutan?
Han sporde och slog
Nio supar i spettsiga glas
Briggen Blue-Bird
Det tionde glaset han tog och han slog det i golvet i kras
Sa ni Blue-Bird, Kapten
Briggen Blue-Bird av Hull
Gud i himmlen
Var är då min son?
Var är pojken kapten?
För vår frälsares skull!
Det blev döttstyst bland männen i vrån
Gubben Stranne tog sakta sig västen utav
Spara modern, Kapten
Denna kväll
Nämn ej namnet på Briggen
Som har gått i kval
Nämn ej Blue-Bird av Hull
Är ni snäll
Och kapptenen steg opp
Han var grå
Han var tärd
Stormen tjöt
Knappt man hörde hans ord
När han sade men skälvande till sin värd
Karl stod surrad och glömdes ombord