Det var i vår ungdoms fagraste vår Man hadde gått å lest när man var sjutton år Man kjände at livet lekte min sann Som dekje bara kann uti värmaland Till allt som var sköj och livat sprang man fort När kärstarna viskar värma kärleksord Det var i vår ungdoms fagraste vår Man hadde gått å lest när man var sjutton år Vär danskväld man hörde väderets rapport Av den forstod man gott at det inte blev tört Och bess som det regnad komm det en skur Det merklig at det var at man aldrig blev sur För solsken og värmen fick man innanbord När tösarna viskad varma kärleksord For det var i vår ungdoms fagraste vår Man hadde gått å lest när man var sjutton år Som blånor i kroppen hadde man dog Man måste absolut bort till fästpladsen gå Och fortskafningsmedel det hadde vi med Vi åkte fyra mann på en gammal moped Från munn först vi drog et filharmoniqa Till höv först man for och hörde monica Ja det var i vår ungdoms fagraste vår Man hadde gått å lest när man var sjutton år De töser ja nämnde var nog och visst Dom litagranne va som en blommande kvist Om sedan nån var från stan äller byn Hon litan va och nett som et morbackagryn I Arvikasundet filipstad och grums Det slog inte fel man blev forelskad pums Det var i vår ungdoms fagraste vår Man hadde gått å lest när man var sjutton år