På promenaden, jag går och tittar. Till sång jag lyssnar, från fåglar små. En vacker flicka, min blick den hittar. En tanke plötligt, den säger till mig då: Vid din sida, jag önskar att jag finge gå. I en allé när mörkret faller på. Och få tala om kärlek, om himmelen blå. Om en röd lite stuga för två. Jag satt på soffan, som stog i parken. Hon log och tittade, på mig då. Och själv ett hjärta, jag skar i barken. At om jag tordes, jag skulle viska då: Vid din sida, jag önskar att jag finge gå. I en allé, när mörkret faller på. Och få tala om kärlek, om himmelen blå. Om en röd lite stuga för två. Om en röd liten stuga för två.