En gång när jag gick vägen fram då mötade jag hin onde
Usch usch usch, sur lite lu, då mötade jag hin onde
Å om du ger mig själen din så kunde du fånga mitt bälte
Usch usch usch, sur liten lu, så kunde du fånga mitt bälte
Då gav jag fan själen min å fångade så hans bälte
Usch usch usch, sur liten lu, å fångade så hans bälte
Jag gick mig framåt vägen där mötade jag en bonde
Usch usch usch, sur liten lu, där mötade jag en bonde
Å när han bältet mitt fick se han trodde de va hin onde
Usch usch usch, sur liten lu, han trodde de va hin onde
♪
Det var en söndagsmorgonstund jag skulle till kyrkan rida
Usch usch usch, sur liten lu, jag skulle till kyrkan rida
Så satt jag på mig bältet mitt det glimma som solen vida?
Usch usch usch, sur liten lu, det glimma som solen vida?
Å när jag kom i kyrkan in där voro båd gamla å unga
Usch usch usch, sur liten lu, där voro båd gamla och unga
Å när dom bältet mitt fick se dom glömde bort läsa å sjunga
Usch usch usch, sur liten lu, dom glömde bort läsa å sjunga
Å prästen stod för altardisk han skulle på knäna falla
Usch usch usch, sur liten lu, han skulle på knäna falla
Men när han bältet mitt fick se, han glömde bort gud å alla
Usch usch usch, sur liten lu, han glömde bort gud å alla
Å prästen bjöd mig oxar tolv å alla så voro de vita
Usch usch usch, sur liten lu, å alla så voro de vita
Jag skulle dom för bältet få men jag tyckte de va för lite
Usch usch usch, sur liten lu, jag tyckte de va för lite
♪
De va en måndagsmorgonstund jag kom i så galna tankar
Usch usch usch, sur liten lu, jag kom i så galna tankar
Då bytte jag bort bältet mitt emot ett par slarviga vantar
Usch usch usch, sur liten lu, mot ett par slarviga vantar
Det var ej stort med bältet mitt som mången väl kunde tänka
Usch usch usch, sur liten lu, som mången väl kunde tänka
Det flätat var av sillafjäll å ett par vidjelänkar
Usch usch usch, sur liten lu, å ett par vidjelänkar