Det var om våren just vid den tid Då kråkor, kajor och fåglar alle De bygga bo som de värpa i Och man bör därför dem just ej klandre Jag gick dem nära, de blev förfära De trodde jag skulle dem besvära Men slank förbi Och när jag sen kom ett stycke väj Så fick ja höra båd' brag och rammel Jag undra varom det rörde sig Och fråga' därom båd' ung och gammel Det small och skrällde i berg och hälle Jag trodde vä'la hus skulle fälle Men står ännu De sade alle, som mötte mej "Där ute som de med krutet smäller Där gör de gästebo och gifter sig Och skynda dig medan supen gäller I brurehuset, där skänkes kruset Med flaskor, drammar som giva ruset Hurra, hurrej!" Och när jag se'n kom på gården fram Då mötte mej brudepigor granne De skänkte mej ock' en redig dramm Och likaledes gott öl ur kanne Brunost och kage det fick jag smage Det gjord' så gott i min svultne mage De gode kramm Men Soffi Ulla hon modfälld står Hon lyster ej se på systers huva Men vänta! Hållt! Innan nästa vår Då kommer friare med fjä'r i luva Ja då blir ola: Kun duke bola Med allt som växer på denne jola! Låt glaset gå! Ja, skål för brudgum och brud och präst Och skål för vår värd och värdinna Och skål för var och en ärlig gäst Samt brudemästare och brudekvinna Skål, brudemänner, min hals han bränner Och, skål traktörer, som brännvin't ränner Skål allra mest Och Bryngel stryper sin fiol väl Och Strömberg är inte sämre heller Arbeta träget till kropp och själ Att ingen osämja rår och gäller Orena ande, fly bort ur landet! Går profitionen Er väl i händer Så går allt väl!