Skuggor, skimmer, ljus och mörker Minnen virvlar runt i mej Syner, drömmar leker, smeker Sorg och glädje gömmer sej Glömskan häver hjärtats kramper Läker långsamt sårens kant Tiden färgar lyckokänslan Tar min sinnesfrid i pant Gråt och le, mitt lilla lamm Låt mej vakna i din famn Snökristaller i min hjärna Ingen är den andra lik Dimman fryser, daggen smälter Solen torkar ur min vik Skogen vissnar, dör och skördas Stjärnors ljus förlamar snön Blind och ensam utan segel Ger sej Månen ut på sjön Gömda, glömda barnsligheter tittar Hittar hem till dej Tunga bördor, unga plikter Ler och gråter inom mej Natten dränker klagolåten Kräver hoppfullhetens ljus Sinnen hatar, slår och letar Söker tysta regnets brus Grynningstimmens låga värmer ökensandens vita golv Rymdens alla blommer leker ömsom älva, omsom troll Vita, gula, röda dagar Når mej i min salighet Midnattstimmen tiger stilla Stör mej i min ensamhet Kärleksbudet ber om vatten Dränks av romatikens skval Länge ber hon svagt om värme Vinden kommer, hård och sval Skakar, skadar eldrött nypon Bladen bleknar ned och dör Allas ögon fyllas av tårar Sårar himmelsk änglakör Hela Jorden fylls av tomhet Fromheten tar överhand Sändebuden tolkar skriften Står ett fjät från bregets rand Skrik om pest och död och hunger Stiger mot en korpsvart sky Rädda änglar tvättar himlen Ler när den ser ut son ny Frälsaren som var på väg Blir mördad av ett rövarband Dödligt sårad tar han avsked Sträcker fram en vissnad hand Djupt i skogen står hans flicka Nickar stilla när hon ser Att det var just som hon trodde Allt förtvinar när hon ler Evighetens tysta mörker Söker oss med ljus och lykta Bryter vad vi minst behöver Ensamhet när dagen flyktar Uppstandelsen storm har blåst Låst oss fast i hopplös pina Solen sjunker, dunkel skugga Döljer dom som står och flinar Gråt och le, mitt lilla lamm Låt mej vankna i din famn Gråt och le, mitt lilla lamm Låt mej vakna i dïn famn