Det var i slutet på Augusti på lillfjällets brant Där smög jag på ett ståndskall så mäktigt och grannt Det eka bland bergen och jag rös in i märgen När jag hörde vad det var som dom skallade på För jag hörde hur det vråla och skrek När ingen av hundarna vek Ja då känns det som som att livet det lekte och vad livet kan vara härligt ibland Men den glädjen den blev allt för kort För det var dagen då Nitro gick bort Men den dådkraft han visade fram den där dagen är det värsta jag någonsin sett Ja den hunden den gav aldrig opp Och han dog ju med flaggan i topp Det var björnramens starka och sylvassa klor som genom Nitros revben dom for Ja det var ingen vacker syn och andarna viskade i skyn Vi såg på varandra och jag fällde en tår minuten därefter så ensam jag står Jag minns ännu vad jag sade att hämden den kommer en dag Ja nu står jag här igen med ett gäng nya hundar som jag hoppas ska fylla hans plats Men björnjakten är inte lätt och björnhundar duggar ej tätt Men jag har gett mig fan på att jag ska lyckas att få fram en sjutusan till hund Och den som lever han får se vad framtiden har att ge