Tjenare Holmström, hur är det fatt
Fan vad du verkar moloken
Sa jag en söndag när jag såg hur han satt
Utanför verkstan o höll sig för skratt
Satt där o tog sig en rök
Jodu, sa Holmström, sen häromdan
Har missmodet haft mig på kroken
Sen vi fick finfrämmande ifrån stan
Sen dess har det skitit sig på hemmaplan
Sen dom kungliga kom på besök
När dom kungliga kommer på sin odysse
Tar Kerstin fram danska porslinet
Den förlorade sonen har ny BMW
O den fina o foträta frun följer me
Så nu jävlar ska det stås på tå
Fiskpinnar, falukorv o fläskkotlett
Passar inte det medhavda vinet
Så han fixar till hälleflundra på spett
Och hon gör nåt märkvärdigt till efterrätt
O till kaffet har han med cointreau
Hon pratar om länder dit vi borde ha rest
Hon tipsar om teater och kläder
Hon berättar om böcker vi borde ha läst
Om viner och om surdegar som hon har jäst
O Kerstin hon nickar o ler
Själv blir jag trotsig o barnslig o tvär
Jag rapar o jag släpper väder
Jag gör mig dummare än vad jag är
Jag blir billig o bonnig o plump o vulgär
O trampar i alla klaver
Kerstin blir sur o förbannad på mej
O fjäskar för förlorade sonen
Frågar om resan han gjort till Bombay
Om sanningen bakom allt tidningsståhej
Om stämningen inom partit
När han frågar om verkstan och om hur jag mår
Ja då ringer mobiltelefonen
Han svarar o hoppas att jag nog förstår
Att det är viktiga saker som försiggår
Så jag släppte en brak o gick hit
Där satt vi vid verkstan Holmström o ja
Satt o lät tystnaden tala
Slutligen reste sig Holmström o sa
Det mesta är skit men vädret är bra
Och bäcken är full av forell
Snart stod vi vid bäcken o teg med varann
Alla ord kändes alltför banala
Där stod vi o bäcken den porla o rann
Forellen var villig o präktig o grann
O Holmströms bekymrade rynkor försvann
Till sist sa Holmström, -Jag tror nog minsann
Att jag står för middan ikväll