Han hette Gunnar och var 45
Hade bott 20 år i Karlskoga
Men så en vinter då flytta han hem
När frun ville flytta isär
Och barnen var vuxna och hunden var död
Och livet det var varken lust eller nöd
Nej, det var inte längre så noga
Utan mer litegrann
Sisådär.
Det var tidigt på morron, semestern var slut
Och Gunnar han tog sin Toyota
Och körde som så många gånger förut
Skogsvägen mot Storträskli'n
Han satte på radion för att lyssna på sport
Men nån sjöng en sång om att sommarn är kort
Och då börja han närapå gråta
Förbannade Tomas Ledin
Men ödet slår till precis när det vill
Och just när man ingenting anar
Då kan hända att allt bara vräks över ända
Och ingenting blir som förut
♪
Ja, Gunnar parkera och klättrade opp
Och satte sig i förarhytten
Han öppna sin termos och tog sig en kopp
Och starta sin stora maskin
Han älskade skogen, han var skogens son
Men älskogen den höll han sig långt ifrån
Ja, den hade han lämnat i flytten
Ja, den sket han väl i nuförtin
Men ödet slår till precis när det vill
Och just när man ingenting anar
Då kan hända att allt bara vräks över ända
Och ingenting blir som förut
♪
Och efter en tre, fyra timmar till skogs
Då stanna han till för att rasta
Han tog med sig sin termos och unikabox
Och satte sig ner på en sten
Och solen den sken och fåglarna kvittra
Och där i en glänta, fick han plötsligt se vittra
Han glömde bort både pastan
Och pilsnern och fläskfilen
"Jag trodde att jag såg i syne"
Sa han, när han berättade sen:
"Jag blundade för att se om hon försvann"
"För det hade jag nog på känn"
"Att hon var en dröm men den drömmen var sann"
"För sen när jag titta igen"
"Ja, då stod hon kvar och hon log lite grann"
"Och det leendet det minns jag än"
Hon heter Parita och kom från Patong
För att plocka blåbär i skogen
Och nu är dom tre med en fjärde på gång
Ja, magen den börjar bli rund
Hon kommer med skrattet och glädjen och ljuset
Till tanter och farbröder på servicehuset
Och Gunnar han börjar bli mogen
Att återigen skaffa hund
Ja ödet slår till precis när det vill
Och just när man ingenting anar
Då kan hända att allt bara vräks över ända
Och ingenting blir som.
För ödet slår till precis när det vill
Och just när man ingenting anar