Jag minns det precis som om det var i går
Hur jag började nere på sågen
Oc jag var väl inte mer än en tolv tretton år
Men ändå kan jag komma ihåg än
Den första morron när vi gick hemifrån
Farsan och jag, och vad jag var mån
Om att visa att jag var en arbetets son
Och inte längre ett barn
Och vi sjöng arbetets söner
För farsan var socialist
Och vägen var lång
Och vi sjöng den gång på gång
Och så lärde jag mig den till sist
Ja, jag börja i brägårn och där blev jag kvar
Och så blev det familj att försörja
Och man slet ont och axelbar
Och trettitalet det börja
Ja sen trettiett ja jag minns det så väl
När vi hör de om dom som hade skjutits ihjäl
Och det minnet har bränt sig fast i min själ
Som ett sår som aldrig kan läka
Och vi sjöng arbetets söner
På demonstration efteråt
Och vi var många som gick
Och i varenda blick
Syntes har och förtvivlan och gråt
Och sedan så kom ju då trettitvå
Detta år av förnedring o kränkning
När vårt eget förbund och Metall dom skrev på
Fast arbetsgivarna bjöd lönesänkning
Men Pappers ledning var mer radikal
Där fick medlemmarna själva göra sitt val
Och enigheten var så gott som total
Och massastrejken den börja
Och vi sjöng arbetets söner
Och stödarbetet tog fart
Och vi var många från sågen
Som gick med i tågen
Och som samla in pengar och mat
Men LO gav inte en enda kopek
Nej inte ett öre från kassan
Och ledningen inom transport ja dom svek
Och dom vägra blockad utav massan
Men ni skulle vart med då när brytarna kom
Och vi stod där vid Pitsund och hejdade dom
Och bussarna tvingades att vända om
Ja det är sån som man gärna vill minnas
Och vi sjöng arbetets söner
Vid Clemensnäs massafabrik
Och polisen gav eld
Och två stycken föll
För deras mausermusik
Strejken tog slut efter sex månaders tid
När hunger drev dom tillbaka
Men nog är det bättre att förlora en strid
än att jämt tiga still och försaka
Och visst kan man vackla till under slaget
Men man stretar vidare i bärarlaget
Och stapeln den växer ett varv i taget
Under stabbläggarns händer
Och jag sjunger arbetets söner
Fast rösten är gammal och svag
Med det är lätt att man sitter
Och blir lite bitter
När man ser hur ledning idag
Även dom sjunger arbetets söner
Men inte fan kallar jag det för sång
För dom tycks ha glömt
Alla drömmar vi drömt
Om arbetets seger en gång