Mathilda sitter i en vrå i dagrummet Med sjalen omkring axlarna Och håret prydligt hopsatt i en knut Hon sitter där med händerna i knät och blundar Och hon ler ibland När minnen tränger på ifrån förut Hon lever sina dagar i en tid hon minns Och frågar efter människor, som inte längre finns Låt mig gå, jag har inte tid att stanna För jag måste hämta vatten ifrån brunn Och korna står med stinna juver Och barnen måste få sig nåt i mun Hon nynnar sina vaggvisor För barnet som hon sakta vyssjar i sin famn Barnet, som hon bar för länge sen Ibland när någon går förbi Frågar hon ängsligt Ifall dom vet Om pappa har kommit hem från skogen än Och ibland är hon en tioårig flicka Som plockar sina vildhallon Som bara hon vet om Låt mig gå, jag har inte tid att stanna För jag måste hämta vatten ifrån brunn Och korna står med stinna juver Och barnen måste få sig nåt i mun Mathilda sitter i en vrå i dagrummet Med sjalen omkring axlarna Och nyper bladen från en pelargon Hon pratar för sig själv Och säger Tror jag inte vi får främmande Hör någon stampar av sig snön på bron Och inte har jag nånting jag kan bjuda på Mathilda väntar där hon sitt, i sin vrå Låt mig gå, jag har inte tid att stanna För jag måste hämta vatten ifrån brunn Och korna står med stinna juver Och barnen måste få sig nåt i mun