Tänk så mycket som styrs utav slumpen
Och tillfälligheternas spel
Helt plötsligt kan man gå på pumpen
Utan att veta vad man gjort för fel
Det är ofta små bagateller
Som man kanske då skiter i
Som sen när det verkligen gäller
Kan bestämma hur allting ska bli
Det är inte mycket jag ångrar
Jag är nöjd med livet i stort
Men ... att jag köpte min blå
75‑års Renault
är det dummaste iag nånsin gjort nån gång
Det dummaste jag nånsin gjort
Ty i handskfacket låg där en pipa
Helt oanvänd i sin kartong.
Hur skulle jag kunna begripa
Att den var början på min undergång
Nej då blev jag inte besviken
Utan tyckte mest att det var kul
Så jag gjorde en sväng ner till ICA‑butiken
Att inhandla Tidemans Gul
Det är inte mycket jag ångrar
Jag är nöjd med livet i stort
Men ... att jag köpte min blå
75‑års Renault
är det dummaste iag nånsin gjort nån gång
Det dummaste jag nånsin gjort
Med tobaken och havregrynen
Borde jag ha betalat och gått
Men i stället ville försynen
Att jag köpte mig en penninglott
Jag var blåögd och helt oförmögen
Att se någon komplikation
Så jag blunda och drog mitt i högen
Och så vann jag en halv million
Det är inte mycket jag ångrar
Jag är nöjd med livet i stort
Men ... att jag köpte min blå
75‑års Renault
är det dummaste iag nånsin gjort nån gång
Det dummaste jag nånsin gjort
Med dom pengarna jag hade vunnit
Till banken genast jag gick
Ty jag ville ha hjälp utav kunnigt
Folk o följde sen rådet jag fick
Jag satte allting på spel, ja
Jag låna en avsevärd slant
Och köpte aktier i Telia
Och satte kåken i pant
Dom förhoppningarna som jag närde
Sluta inte med ära och guld
För aktien rasa i värde
Och jag jag hamna i skuld
Så därför tog banken min villa
Om jag klagar det får ni förstå
För man sover så helvetes illa
I en 75‑års Renault Ja herregu så illa man sover
I en 75‑års Renault