När dagen stängt och natten sänkt sin tunga svarta fäll.
När dan är gjord, när skratt och ord
Och folk och fä gjort kväll.
När månen vakar fet och trind över sömn och över hus.
Då lyser det från Saras vind, då brinner flitens ljus
Aotom taotom tjila mila faotom
öukes framma å minskäs bak
Att dagen flytt
För natt på nytt
Har Sara aldrig märkt.
Där i sitt rum
Skev och krum,
Skack och söndervärkt,
Sitter hon vid vävstoln sin,
Trotsigt stram och sträv.
Hon trampar om och hon slår in.
Hon väver livets väv. Ref: Snart åttiett,
Så, med ålderns rätt
Går allt sin stilla lunk,
Stickan går
Och bommen slår
Sin entoniga dunk.
Där väver hon det liv hon haft
Och dom drömmar som hon drömt,
Med varp och solv och sked och skaft
Och med tygremsor hon gömt
Aotom taotom tjila mila faotom
öukes framma å minskäs bak
Där i ett livstyckstyg
Hon spart i smyg,
Sen dess hon själv var barn.
Där en klänningslärft
Hon en gång ärvt,
Av grått, grovt, bomullsgarn.
Där ett barnförkläde som dom bar
Som var av fattig ätt,
Där fattiglukten sitter kvar
Efter varenda tvätt.
Aotom taotom tjila mila faotom
öukes framma å minskäs bak
Där är bussarongen
Han bar den gången
Hon gav sitt ögonkast.
Där är kravatten
Ifrån den natten
När han fick henne fast.
Korderojkostymen som han bar
När han tog henne till brud
Och vitskjortan som än har kvar
Doften ifrån hans hud.
Där en gammal klut
Med lukt av lut
Och piss från fyra små.
Där ett linnekuddvar
Med brodyren kvar
Och monogrammet på.
Där ett köpetyg ifrån forna dar
Och en urblekt arbetsblus
Och sammet från ett rött standar
Ifrån gamla Folkets Hus
Aotom taotom tjila mila faotom
öukes framma å minskäs bak
Där är skjortan från
Hennes äldste son,
Han som soten slog.
Där ett linne
Som sorgeminne
Från henne som älven tog.
Där en finblus av nylon
Ifrån dotterdotterns dop.
Där en kappa långt ifrån.
Ja, det finns där alltihop.
Aotom taotom tjila mila faotom
öukes framma å minskäs bak
Snart har hon vävt
Det liv hon levt
Och har slut på varpen sin.
Den ska klippas ner
Och inga fler
Remsor ska slås in.
Fransarna ska knytas till
Och väven ska vi få
Att titta på ifall vi vill
Men aldrig trampa på.
Aotom taotom tjila mila faotom
öukes framma å minskäs bak