Det var Bluebirds från Kall Ett troget mogenband Som hade spelat på vartenda stadshotell O på varenda Folkets Hus I norra delen av vårt land Det var i början utav mars o det var kväll - Det är bäst att Lappen kör - Han kan häva en sladd Sa kapellmästarn där han satt O Karl Strandberg från Glommers Som var hemmastadd I trakten övertog orkesterbussens ratt. Bussen var en Chevrolet Utav årgång åttiotre Det var spårigt o moddigt o glatt Efter väg 95 O snön vräkte ner Medan kvällen sakta övergick i natt - Nå vad säger du Karl Sa orkesterns basist Får vi blossa o ta oss en rast O Karl Strandberg var nödig O sade - Ja visst O stannade bussen o sedan satt dom fast. O dom knuffa o sköt O dom tog o dom gav Men den snön den var helt skoningslös. Det blev is i förgasar'n Så motorn la av O dom stod där i natten o frös - Låt oss gå, sa dom andra Nu har vi fått nog Men Karl Strandberg han skrek - Jag blir kvar! Ty min Pappa han kommer Nog snart med sin plog Efter vägen - Jag litar på Far! Det var Strandberg den äldre Med värkande gikt Som den marsnatten råka ha jour Med sin plogbil i Glommers vägmästardistrikt O nu satt där på sitt vägkontor O slog upp ur sin termos Sitt medhavda te Uti fem stycken muggar av plast Till dom fem frusna vandrare Han tagit me Som därute i natten kört fast. - Var det Bluebirds ni sa - Är det Bluebirds från Kall Herre jävlar var är då min pojk? O han satte sig tyngd Utav sorg på en pall Och begynte en sorgefull jojk Gubben Strandberg strök av sig Sin mössa av skinn O hans frågande blick krävde svar O kapellmästar'n reste sig Sorgsen i sinn O sade som sanningen var. - Visst är det sorgligt, ändock är det sant Att kulturrådet dräpte er son. Ty om dom bara hade Beviljat en slant HADE VI HAFT MOBILTELEFON!