REQUIEM (efter en död älghund) Man måste vara ensam då och då När tankarna man har är alltför stora Och man har många långa mil att gå För att saknaden är så förbannat blå Stigarna leder Ingenstans Ändå kan vägen Ge lite distans Morgonen är kall och luften klar Hjärtat bultar oro Under jackan Man går och vallar känslorna man har I bösspipan Finns värmen ännu kvar Skogen är livets Andaktsrum Den säger inget Tiger och är stum Skogen håller andan där man går Skotten ekar ännu Djupt härinne Det betyder mer än man förstår När man har haft en hund I elva år