å bannes Johannes är skröplig å grå har dåligt åt gallan å illt för å gå. Så att han e elak de får man förstå. å lever han åt hösten blir han 72. Han bor där oppa knabben med beda å med tiken Jag tror nog att man skulle slå huvve på spiken. Bara man skulle säga att han bryr sig mer om hund'n För mot beda är han bara stygg i mun. å han skäller å han gnäller, han gormar å han klagar Men hund'n har han med sig när han her sig ut å jagar. å jakt för Johannes är allting till och med, att han sover i sängen med studsarn breve' å så mitt i en natt ja då väcktes han opp av en kråka på taket av ladgårns topp Då reste han sakta sin skröpliga kropp. å stoppa en kula in i studsarns lopp. å skotte he small å he dåna. å kärringa for upp å landa oppa katta. å katta for iväg som en granat ifrån Bofors. å kärringa for efter som en härvel i kors. Och kråkstackarn stöp som en sten ifrån taket. Inte av skottet med dock utav chocken. När han fick se hur kärringa kom, men gubben han snodde sig å somna om. Men nu så har bannes Johannes lagt bössan på hyllan å sluta me jakt. Förr såg han krokigt men nu ser han rakt. Ingenting alls efter vad man har sagt. Ifjol sprang han hem å med upphetsad stämma ropa han å fråga: hörru Beda är du hemma?! å när hon sedan svara sprang han ut på bron å tjöt: nu var det förbanne mig en älg jag sköt. Jag vet inte om man ska skratta eller skråta. 2 veckor senare så sköt han en toyota. Sen stog han där å böla som en trasig saxofon, han bomma på kalven som sprang därifrån. Men nu sitter han hemma på knappen å fis, å kisar å läser sin piteavis. Men då fastnar ögonen på en notis. Då skriker han till som en stucken gris. I hellvete heller för än lever gubben. Då plockar han fram studsarn ifrån skubben. Nu sitter han på pass i skogen sedan 14 dar. å skjuter ner mot allting som flyger å som far. Men synen är så dålig så hitills har han råka, en gök å en hök å så en å annan kråka. Men gubben han har enig så nu har han gett sig fan på att han ska ha sig ett besprutningsplan