En stilla vind, som krusar sjön Och bergen skymtar blå. En ljuvlig kväll, en öppen eld Och skogen tätt inpå. Inombords, röjer ord Du sa för längesen. Tänk Rosmarie, tänk här är vi Och här är Norrbotten. Ett flyttsträck, och en blek vit sol Och luften emot hav. Ett uppbrott som, om nån har gått Och man blivit lämna kvar. En uppdragen båt, en inre gråt För nånting man har på känn. Tänk Rosmarie, tänk här är vi Och här är Norrbotten. En gnistrande, decemberdag Och röken stiger rak. Luften kall, som kristall Under himlens vida tak. Dagen gryr, och sedan flyr Den in i skymmningen. Tänk Rosmarie, tänk här är vi Och här är Norrbotten. Ett takdropp, och en blåsvart fjärd En känsla utan ord. En solvarm sten, en dikesren Och doften utav jord. En vind som kom, en svala som återvänt igen. Tänk Rosemari, tänk här är vi Och här är Norrbotten.