Murarna jag byggt med blod och svett är mina
Sångerna här i från min trånga cell är dina
Vi såg havet koka, men min längtan kyler ner
Jag ser ibland tillbaka fast jag vet att det är fel
Och vi såg hur drömmarna blev till
Vi såg hur våra spöken alltid skramla som de vill
Och jag önskar ibland att jag var stark
Jag önskar ganska ofta att jag står på stadig mark
Du sa ett steg mot mitten för det blåste mindre där
Låt vinden få nafsa bäst den vill, vi stannar här
Sen kom sanningen in på banan, du har mer mod än man anar
Jag vet vad du vill ha av mig, jag vet inte vem du är
Och vi såg hur drömmarna blev till
Vi såg hur våra spöken alltid skramla som de vill
Och jag önskar ibland att jag var stark
Jag önskar ganska ofta att jag står på stadig mark
Ett rop i blindo, kan jag lova nåt' igen?
För varje gång jag sviker blir jag lite mindre värd
Ett stopp för din skull, avgrunden är här
Vi följde alla linjen mot vårt sista kap farväl
Och du sa vi skulle aldrig funka, sa jag skulle vara som en vän
Mellan raderna så lyser det igenom vem du är
Jag blev sjunde-back och bänkad
Du såg mig som ett skäl,
Att hitta tillbaks till känslan av att lämna kap farväl
Och jag sa jag skulle aldrig sluta, sa jag skulle alltid va beredd
Men nu växer nåt' bland rötterna, nåt' ingen ska få se
Kommer aldrig låta lågorna vinna över min själ
Vi har nått den sista udden, vi har nått vårt kap farväl
Åh, så duktigt som synden sjunker vi
Jag kan bara andras i flyktens raseri
Mitt hjärta fick plikta med sitt liv
Men det är okej, för du var värd allting
Jag höll, jag höll, jag höll