O store Gud, när jag den värld beskådar, Som du har skapat med ditt allmaktsord, Hur där din visdom leder livets trådar, Och alla väsen mättas vid ditt bord. Då brister själen ut i lovsångsljud: O store Gud! O store Gud! Då brister själen ut i lovsångsljud: O store Gud! O store Gud! När jag hör åskans röst och stormar brusa Och blixtens klingor springa fram ur skyn När regnets kalla friska skurar susa Och löftets båge glänser för min sky När sommarvinden susar över fälten När blommor dofta invid källans rand När trastar drilla i de gröna tälten Vid furuskogens tysta, dunkla rand När jag i bibeln skådar alla under Som Herren gjort sen förste Adams tid Hur nådefull Han varit alla stunder Och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid När tryckt av synd och skuld jag faller neder Vid Herrens fot och ber om nåd och frid Och han min själ på rätta vägen leder Och frälsar mig från all min synd och strid När en gång alla tidens höljen falla Och jag får skåda det jag nu får tro Och evighetens klara klockor kalla Min frälsta ande till dess sabbatsro