Kärleken betraktad som en gåva,
är något som jag känner mig manad att ifrågasätta
Den är stursk, den är uppblåst, dess rykte är så överdrivet
I lånta fjädrar ska man aldrig sig skruda,
Men jag har faktiskt haft över 700 brudar
I alla färger och storlekar,
Jag kan kalla mig en kvinnokonnässör
Jag har haft 60 negresser, 17 japanskor,
Judinnor, indianskor, islamska albanskor,
Sumobrotterskor och pygméer,
Men jag har aldrig varit kär
För när dom kommer för nära då flyr jag min väg,
Från deras äckliga suktande fuktiga blickar,
Och omåttliga kärleksbegär.
Från brev och telefonterror flyr jag min kos,
Från deras primitiva kvinnliga ägande behov,
Från deras ränksmiderier och löjliga romantik
Nä, fy fan för kärleken och dess representanter,
Trubadurer, poeter och andra diletanter,
Som sjunger denna smörja dess sinnessjuka lov,
Det är så att man kan spy.
Nä, det är inte lätt att vara man här i världen
När kvinnan anser sig ha tolkningsföreträden
I alla frågor som rör känslorna och själen,
Man borde faktiskt bli eunuck
Om världen blott bestod av karlar, då skulle allt vara bra,
Ett paradis med bastu och fiske, fotboll,
Poker, hembränt och trav.
Med jämlikhet och broderskap och ingen kommer hungra,
Inga gräl eller tårar och skrikande ungar
Och fred på jorden, för även krigen är kvinnornas fel
Med jämlikhet och broderskap och ingen kommer hungra,
Inga gräl eller tårar och skrikande ungar
Och fred på jorden, för även krigen är kvinnornas fel
Ja, allting är kvinnornas fel
Allt elände är kvinnornas fel,
Allt är kvinnornas fel.