Jag vände mig från baren och jag blickade över rummet
Där jag såg hur nymfer höll varann i hand
Jag läppjade på champagnen och jag tänkte lite sakta
Hur moralen ändå hade malts till sand
Jag undrade om de själar som blott glider genom natten
I salonger ständigt fyllda utav glam
Någonsin känner smärta, känner glädje eller
Känner minsta skam
Jag tänkte snabbt tillbaka och jag insåg nästan genast
Hur vi hade skapat denna obalans
Vi uppmuntrade elegans, vi uppmuntrade varje chans
Till lite ren och kemisk dekadens
Och kanske var det vackert att se pojkar gå med flickor
Men det gav oss knappast någon spänning alls
Så nu satt jag här blasé och såg
Hur kvinnor kysste längs varandras hals
Vi jagade begärets mål
Varje natt mot begärets mål
Hör glasen klirra, hör massans sorl
Begärets dunkla mål
Vi jagade begärets mål
Som varje år var vårt sista år
Extasen läkte livets sår
Begärets dunkla mål
Innan skratten skallat ut så gick jag genom hallen
Ut på gatan, in till sätet på en bil
Den startade, vi åkte bort, från gryningen, från tårarna
Vi åkte långt, vi åkte många mil
Och där jag satt, såg alla ljus, så tvekade jag en aning
Om det fanns någonting som alls var värt att se
För när man kommer nära är det knappast värt
Att titta eller le
Vi jagade begärets mål
Varje natt mot begärets mål
Hör glasen klirra, hör massans sorl
Begärets dunkla mål
Vi sökte blott begärets mål
Alla svala pikanta bål
Som varje år var vårt sista år
Begärets dunkla mål
Vi jagade begärets mål
Varje natt mot begärets mål
Som varje år var vårt sista år
Begärets dunkla mål
Vi sökte blott begärets mål
Extasen läkte livets sår
Alla svala pikanta bål
Begärets dunkla mål