Det regnade i staden som han känt i något år Och under jorden hörde tågen, hörde människors sorl Och tänkte på den tid han hade tillbringat i öst Han tänkte men det gav honom ingen tröst Han hade vant sig med dom män i hatt och paraply Han hade vant sig med det regn, som ingen kunde fly Och tänkte på den tid han hade tillbringat i öst Han tänkte men det gav honom ingen tröst Allt han såg var en man med ett paraply Allt han såg var en man med ett paraply Allt han såg var en man Det regnade i staden som han känt i något år Och under jorden hörde tågen, hörde människors sorl Och tänkte på den tid han hade tillbringat i öst Han tänkte men det gav honom ingen tröst Allt han såg var en man med ett paraply Allt han såg var en man med ett paraply Allt han såg var en man, en man med paraply Allt han såg var en man med ett paraply Allt han såg var en man med ett paraply Allt han såg var en man, en man med paraply Allt han såg var en man med ett paraply Allt han såg var en man med ett paraply Allt han såg var en man, en man med paraply