Hör du sparven lilla, far du inte illa
När som vintern är så sträng och kall
Utan mycken möda, lär du dig att föda
Som är nästan minst av fåglar all
Kan du, fågel lätta, mig helt kort berätta
Från det allra första, minsta med det största
Säg om dig behagar, om din levnads dagar
Ifrån början till din levnads slut
Lustig, nöjd och glader jag min gud och fader
För det minsta grynet lov hem bär
Stundom kroppen ryser, och när foten fryser
Gömmer jag den uti mina klär
När det mörker bliver, jag till sängs mig giver
Uti kalla nätter jag mitt huvud sätter
Under vingen lilla, sover sött och stilla
Vakna glad om morgon lov hem bär
♪
När som dagen börjar, gud för födan sörjer
Fast jag icke något hushåll har
Året rikt av gröda, ger mig nog till föda
Bordet dukas av en nådig far
Stinn uti min kräva, hämtad utav näva
Klara vattendroppar utan silverkoppar
Dricka, mat och kläder, får jag och mig gläder
Ty min gud all omsorg om mig har