Gubben och gumman lade om råd Talt om båd nytt och gammalt Int var jag rik, jag var som jag var När som vi kom tillsamman Jag spinn, jag väv så gott som nån ann Kvinna är jag så god som du är man Hoppfallero så säger ho Den sea förgav ho aldrig Gubben han gick till Hassela skog Skar sig de käppar vita Gumman hon gick på golvet och svor Dem skall du själv få slita Mitt uppå golvet ställdes en ring Käppstumpan dansa väggan runtomkring Hoppfallero så säger ho Den sea förgav ho aldrig Gubben sig ut på dörra han sprang Mött där sin granngårdskvinna Nu har hon bas upp ryggen på mig Ögona mina rinna Ta mej å ho å självaste Hin Ska jag int hem och göra så åt min Hoppfallero så säger ho Den sea förgav ho aldrig