I Jamtlann, der trivs je som alle bäst
För der går'e lätt te læva
å dagan dom e föjan som n fest.
Om vårn då bjårskan sava
Då blomman kom opp å gaukjen gel
å bonn vänn jorla mæ plogja
Då kynnan gaul å gjettran skvel
å vill bortt på lauta i skogja.
I buom skull geitmjalka kjeses jamt
å ulla skull kales å spinnes.
Te gjæra liman va knapusamt
å stråman å teljan skull binnes
Mæn når de lei mot kvälla å timen va sein
Då gjekk kauken ut öve lauta
Når butausan sto på var senn stein
å lokke heim småfi å nauta.
På myrn de va svettut å hett
å dagaman shlo mæ lia
å rakstra holl eett å raka å brett
Imilla tuvom å via.
I laom sav mæ mest som n stokk
Fast mya sjångle kring öra.
Mæ lure in huvu ti n rokk
De va knafft man då shlapp mæ hör'a.
Om vintren va snöu å kall lång
Så gjekk e no våra te mötes
å spinnrokk å vevstol skull væ i gång
å kreka skull mjalkes å skjötes.
Å tånnbro skull bakas å korven vål gjortt
å sänghalmen trösles mæ shlagun
Om laurdan skull vitgolve skures fortt
För sææn va're halgi ti stugun.