Såra mig med ett vårdat språk Jag fick en stund men ville ha en epok Försöker återskapa stunder Alla minnen är Veronica Nu ser du på mig och låtsas som det regnar Skåpet fyllt med kläder du klätt av mig Men jag tar sällan på mig skulden som du gav mig Vi kunde bara prata känslor under täcket Och det var svårt att vara nykter När dagarna är sömndruckna På stationens andra våning Där vi kysstes första gången Låt det brinna i ditt minne Vi kommer aldrig vara där igen Jag längtar efter dig ibland Men inte längre dig med mig Jag säger att jag saknar han (Jag säger att jag saknar han) Men jag saknar bara det som vi kände för varann Jag vill att det ska träffa dig Att inget överträffar mig Jag längtar efter dig ibland (Jag längtar efter dig ibland) Men jag uttalar ditt namn "Fan vad heter han" På stationens andra våning Där vi kysstes första gången Låt det brinna i ditt minne Vi kommer aldrig vara där igen (Vi kommer aldrig vara där igen) Jag kanske aldrig blir så kär igen (Jag kanske aldrig blir så kär igen) Jag kommer aldrig bli så kär igen