Hösten kommer tidigt, fru Ramona
I vinden virvlar redan gula blad
Men ännu finns det värden att belåna
Förgänglighetens färger gör mig glad
Nej hösten den är inget att förlora
Till wienervalser klinga våra glas
Och konsten, fru Ramona, är en hora
Som ger den som betalar hans extas
Men innerst har vi kvar en öm förening
En blomstersäng dit kärleken oss för
Där konsten mättar världen med sin mening
Som något bortom allt vi ser och hör
Så vila vi tillsammans i det höga
Och färdas i en rymd, som hos Chagall
Men tavlorna på väggen hjälper föga
När pengarna blåst bort är sagan all
Men innerst har vi kvar en öm förening
En blomstersäng dit kärleken oss för
Där konsten mättar världen med sin mening
Som något bortom allt vi ser och hör
Så vila vi tillsammans i det höga
Och färdas i en rymd, som hos Chagall
Men tavlorna på väggen hjälper föga
När pengarna blåst bort, är sagan all.