I Hagalund (1971)
Hus och ensamhet
Och vägar, vindar, dagligt slit och evighet
Och dyra konsumtion
Och döda timmar, döda dagar utan ton
Och vägar till och från
Och shoppingcenter, daghemsbrist och långa lån
Och tankarna som slår mig
Och kanske nångång får mig
Att plötsligt revoltera, bara gå ifrån
Jag faller om din hals
Jag faller om din kropp och drar en vals
Om evighetens lön
Om produktionen, dans och död och be en bön
Om själens eufori
Om pengars makt och samhället med mening i
Och ute skiner solen
Och ljuden ifrån barnen
Som långsamt växer, sitter ständigt i
Här dansar blåa hus
Och trappuppgångar, ensambarn och kalla ljus
Här dansar verklighet
Här dansar du och jag på lina utan nät
Här dansar också det
Som band oss vid en tillvaro i ensamhet
Här dansar hela skiten
Här dansar Lasse liten
I en värld som ej är större än han vet
Här dansar tider bort
Här dansar alla hus och bilar inom kort
Här dansar slavarna
Här dansar alla mänskor upp ur gravarna
Här fanns små hus en gång
Här såg jag mänskor mötas, tala, hörde sång
Och när vi dansat färdigt
Och alla återvänder
Så ekar melodin inom oss natten lång