Jag sjungit, men sjöng väl aldrig för dem Som leva med glädje till döden Jag sjunger som den, vilken ej har ett hem På jorden, en sovlats i nöden Jag kan icke vara hos mö eller vän Dem jag älskar, jag rädes för alla Och ofta när jag vandrar bland stjärnlysta trän De länge kvävda tunga tårar falla Mitt hjärta det vill brista, ty det får ingen ro Det vill vandra där inger känner vägen Mellan jorden och himlen det städs vill bygga bro Likt en timmerman så ångestfull men trägen Och snart skall jag stå vid den halvöppna port Och ingå i det namnlösas länder O, herre, förlåt mig den synd som jag gjort Med min tunga och de skälvande händer O, herre, förlåt mig den synd som jag gjort Med min tunga och de skälvande händer