Jag var ett barn Som trodde prinsar och prinsessor Och att lyckan var någonting man kunde få Som om en svan Skulle ta badankan i famnen Som om himmelen var nåt man kunde nå Du var perfekt Med din killer-slanka kropp Dina vintervita tänder Och din honungslena tunga Slickar upp, och sparkar ner Jag var defekt För jag var mediatorsk på skönhet, På Café, Slitz och sådan skit Nu är jag frisk Så välkommen i frysen Där ditt hjärta ska få sitta tills du dör Gud! Gud! Gud! Gud! Gud! Vad jag hatar dig nu, Spela svår, Fröken Malaria Blir aldrig någonsin jag och du, du, du, du Gud! Gud! Gud! Gud! Gud! Vad jag hatar dig nu Jag ska gifta mig med hjärna, och kärlek Och Helvetet må frysa om jag någonsin ser åt Nåt så jävla platt och flackt som du, du, du och du och du Blir aldrig jag och du Du var brutal Med dina semikända vänner Som har armbågar med tänder, Dina rovdjursklor till händer Smekte upp, och klöste ner Jag var ett skal, En radikalrebell som docka Som gav cred och kunde chocka När du peka på din klocka Ja, då sprattlade jag lydigt lite mer Nu är det slut, Så välkommen i väggen Där din yta är tapeten som ska ner Gud! Gud! Gud! Gud! Gud! Vad jag hatar dig nu, Spela svår, Fröken Malaria Blir aldrig någonsin jag och du, du, du, du Gud! Gud! Gud! Gud! Gud! Vad jag hatar dig nu Jag ska gifta mig med hjärna, och kärlek Och Helvetet må frysa om jag någonsin ser åt Nåt så jävla platt och flackt som du, du, och du och du och du Blir aldrig jag och du