Du kan tycka jag är tragisk Avskyvärd och ful Där vi springer i varsitt ekorrhjul Ensam vid ett skitigt bord På pizzerian sitter jag Och dricker starkt för jag är svag Jag känner mig så tom Men jobbar hårt för att bli full Full som en kastrull Jag hade ett jobb för ett år sen Men psyket var paj redan då För hur man än vänder på sig Så pekar ens fläskarsel bakåt ändå Varje dag var likadan Jag var skötsam och snäll Sen gick jag hem när det blev kväll Med en rygg som en banan Och ett outnyttjat intellekt Helt utan självrespekt Jag har provat att va nykterist Det var trist så det Sket sig fullständigt ändå Jag har ansökt till Mensa Men man måste visst vara smart Så vitt jag kan förstå Du kan tycka jag är tragisk Avskyvärd och ful Där vi springer i varsitt ekorrhjul Jag har provat att lägga mig ner och ge upp en gång för alla Jag har kämpat på, men vad hjälpte det? Jag har haft smak på livet, men det var surt som galla, ja det sved Men en sak har jag tagit till mig Ja ett vet jag nu som är sant Att hur man än flyr ifrån skiten är summan av ångesten alltid konstant